För några veckor sedan satsade jag och Värmlandshunken på en 2 dagars jerkresa, dels för att få komma ut på lite nya vatten men mest kanske för att få bända lite fisk tillsammans. Detta var ett oprövat kort men vi visste att fick vi bara i skutan så fanns chansen att få tampas med rejäla elefanter.

Dag 1

Den ena pusselbiten efter den andra föll på plats och vi var nu ute på sjön. Vi beslutade oss för att börja runt det djupaste stället i sjön dvs 1,7m men efter en halvtimmes ”non elefant contact” så lättade vi ankar och sökte oss vidare.

Vi beslöt oss för att drifta efter ena kanten och det dröjde inte länge innan jag fick kontakt med fisk som inte ville följa med in. Värmlandshunken drar sen in en snipa i 4-5kg klassen som har lite bukfylla och vi konstaterar att dom är på jakt. Kort därefter smäller det på rejält på Värmlandshunkens grejjer, en mycket fin fisk som skapar ”miniubåt under vattnet vågor” och hänger med 2-3m för att sedan ge Värmlandshunken fingret och dra. Jäwl! gastar vi i tvåstämmigt och börjar nu få upp jerkpulsen till något över normal. Nu dröjer det ca 1 timme till nästa kontakt och nu var det min tur. – Nä, ja drar ut ett kast på djupet! säger jag och efter ett par drag så tar det stopp. Efter ett par sekunders drillande så känner jag att det här är en lite större fisk. En 6a-7a tänker jag men när jag tagit gälgreppet och lyfter in den så ser vi att det här är en liten minigris, kort och tjock. Den mäter 104cm på längden och pressar vågen till 9.18kg. Jäwl! : )

Håller vätterngädda på våren kondis med 49cm omkrets.

Efter ytterligare en halvtimme så var det dags på nytt. Kraftigt hugg och efter ett par sekunder känner jag att det här är en till fin madame. Väl inne vid båten så börjar vi lite fantisera lite smått om att 10kg’s gränsen kan spräckas. Och mycket riktigt, vågen visar på fina 11,12kg och fisken mäter 111cm. Elefanten var bärgad. Jäwl va gött!

Sedan fiskar vi av sjön runt på andra sidan men lyckas bara lura några snipor. Avslutningsvis så fiskar vi av samma kant igen där fisken högg på förmiddagen. Jag har en efterföljare med in till båten men några minuter efter det händer det igen. Värmlandshunken fiskar in ett jerkbait riktigt långsamt och alldeles bakom båten smäller det till så vattnet skvätter, fisken gör en tvärvändning runt aktern och upp på sidan om båten för att sedan släppa och dyka tillbaks ner och försvinna. Jag ser den här fisken och kan svära på att det var en meter lång fisk som försvann. JÄWL! Tvi tusan och gamla gubbkallingar! Det är inte utan att Mattias ögonbryn sjunker längre ner, pannan veckar sig och ögonen svartnar till ett par sekunder. JÄWL! Bästa sättet att förtränga en sådan händelse är ju att fort bara kasta vidare på nya jaktmarker, men klart att det svider.

Dag 2

Andra och avslutande dagen börjar vi såklart med att fiska på den kanten som gav utdelning dagen innan. Vi fiskar en stund och jag drar på en snipa så småningom, en stund efteråt har jag en tung stöt i betet och en fin virvel uppstår men tyvärr sitter inte fisken. Nu var det dags för Värmlandshunken att dra fisk och han drar en fet fisk på 5,9kg

Sedan nöter vi på men resultaten uteblir, vinden tilltar rejält och vi beslutar oss för att åka ut mitt i sjön. Nu går nästan gässen på sjön men Mattias ger sig inte utan drar avslutningsvis på en fisk som blir dagens största som väger godkända 7,1kg.

Jag tackar Mattias föräldrar för fantastisk mat och logi, och Värmlandshunken själv för en fantastiskt trevlig och rolig resa!

Tack och bock!