home
home
home

Medlemmar 2010


Login »

Arkiv för ‘Kapten’

Silverjakt med BackePer

01, september, 2009 | Skrivet av: Kapten


Silverjakt med Backeper
KaptenSkapad av Kapten tis, september 01, 2009 19:15:39
Den senast tiden har jag till min stora glädje fått den stora äran att fiska in Backepers nyfixade vätterskuta. Det har blivit några kortare pass efter jobbet med blandad framgång. Bästa passet var såklart inte jag med, utan Backeper körde med farsgubben sin. Då landade Backeper en för att vara här nere i södra delarna av vättern en riktigt grann lax på 5,1kg! dessutom tappade han en fisk som känndes än större!

Nåväl, jag skulle också få hänga med på lite kul silverjakt/slakt…

Backis ringde mig på jobbet och bönade och bad att jag skulle med ut på kvällen, efter en snabbkoll på hemafronten kunde jag lämna klartecken. Mycket förväntansfulla bestämde vi oss för att köra utanför vista kulle då det blåste ganska kraftig laxavind och Kapten som man är gillar man ju när det gungar lite…

Men kvällen började segt. Det enda som hände de första timmarna var att Backis brände en fisk som kändes ganska tung.

Men så när solen sakta började sänka sig över vätterns skimmrande yta brakade helvetet löst. Eller för att uttrycka det aningen mer sansat det nappade utav bara tusan ända in i skymmningen, vi han knappt få i alla spöna nån gång under den kommande timmen innan vi hade nytt hugg.

Det började med en liten sik, följt av en fin lax som backeper hade äran att vincha upp ur djupet- Därefter klippte det på en ganska hygglig sik på 1360gr, innan jag hunnit rigga klart stod backeper och hissade upp en grann röding. Nånstans mitt i huggsexan lyckade han även med konststycket att drilla in och kroka av en ilsken mås som var sugen på en av våra löjor.

Dagens sista hugg skulle dock bli det märkligaste. Till saken hör att Backis aldrig fått något på parvanspöna, men jag envisas med att ha dem i då jag vet att helt plötsligt kan det hugg något finare. Så helt plötsligt smäller det tilll på ett ytspö och jag greppar spöt och känner omgående att det är en tung fiske, men det förväntade rusningrna uteblir. Jag hinner fundera en hel del medans jag kämpar för att pumpa in fisk, bly och paravan; kan det vara en storröding som tagit så ytligt? När så fiske till sist börjar närma sig ser vi en stor skugga nere i vattnet men när Peter står där med håven upptäcker han till min stora besvikelse att det är en gäddjävul på omkring 6-7kg som bitit över den lilla wobblern…

Tack för en mycket rolig tur!!

/Kapten

Tags:, ,
Postad i Kapten | Kommentara »


Skaplig Trollinggös

14, juni, 2009 | Skrivet av: Kapten


Har varit lite dåligt med blogg inlägg från mig på senaste tiden, får skylla men bedrövligt struliga dator på det. Nå väl, kan ju inte låta våra nykomlingar dominera denna sida totalt och då Slaven aldrig levererar de inlägg han utlovat så får väl jag bidra med nått.

Som ni kunnat följa här i bloggen har Jonis hela året slitit stenhårt för att få den där 6+ gösen och jag har varit aningen bekymrad över att han lägger för mycket krut när fisket inte är på topp… Att sitta på Ralången och meta hela dagarna när gösen inte är hemma kan knäcka även den mest ihärdige. Men nu är leken överstånden och storgösarna är ånyo på jakt; och därmed även Kapten…

Smygstartade lite min gössatsning med några dåliga pass med Slaven på Stensjön och lite Ylenfiske med Ramphänget…

Men nu vart det dags för min trogne vapenbroder Bonnpöjken att hänga med på gösfiske. Vi bestämde oss för en trolling repa, då vi inte ville slösa fisketid på att mete betesfisk. Bonnen var lite sugen på Ylen, men Kapten hade andra planer; vind,mulet och låg vattentemp då brukar de grundare vattnen leverera.

Vi hade ute grejerna vid sextiden och ganska omgående missar Bonnpöjken ett hugg för att nån kvart senare ta revanch och landa en fin gös.

Nu kan vi inte låta bli att ringa Jonis som sitter 40mil norr ut i ständigt ösregn och försöker sig på att fiska Ruda ( en fisk som knappt vill nappa även om de yttre förhållanden är de bästa) Och mycket riktigt inte ett napp har han ännu fått, varpå Bonnpöjken konstaterar att den killen är i alla fall inte rädd för att slita ont blod. Själv börjar jag misstänka att Jonis börjat se det som en konstform att fiska på fel plats vid fel tidpunkt att han helt enkelt gillar ångesten och förmodligen blivit en utmärkt Ingmar Bergman om han varit lagt åt det hållet…

Hur som haver timmarna går och vi har en del hugg, men lyckas inte fästa de där förbannde gösarna. När jag så bränt tre på raken och självförtroendet dalar ner mot botten får jag ett mess från Jonis som just tappat en monster ruda i ytan för att 0,16 tafsen gick åt fanders. Nu tycker jag riktigt synd om honom och försöker trösta med att det går ganska kass för oss med nu, men han svarar att det ”inte är nån tröst alls”

Det är då Bonnpöjken slänger ur sig att nu ska vi ta en storgös och mmsa till Jonis (det verkar bo en liten sadist i Bonnen, trots hans snälla yttre).

Det mörknar och vi börjar så sakteliga fundera på att dra oss hemmåt då mitt ena spö pötsligt står i en djup bågen, Greppar spöt och börjar drilla, den här känns fin säger jag, när den går och stöter vid botten, men med ännu lite mer press kommer den så upp till ytan. Vi håvar och inser att det är en riktigt skaplig bit som ligger där på mattan. Vi väger den kraftiga gösen till 6250 innan vi efter några snabba bilder varsamt låter den simma tillbaka där den hör hemma.

Vi skickar en bild till Jonis och kör en vända till (då jag faktiskt tappar ännu en stor fisk (dock möjligtvis en gädda?) innan vi trötta och glada trailar upp och åker hem till bingen.

Fin start på sommargösfisket, nu är det bara att öka!!!

El Capitano

Tags:, , ,
Postad i Kapten | Kommentara »


Lova And Religion

23, mars, 2009 | Skrivet av: Kapten


Ni som känner mig vet att jag allt för länge haft som mål att ta en storgös. För varje år där gösen uteblivit har jag istället för att, vad som vore mer logiskt att sänka ribban höjt den, tills i år då målet inte var ”bara” en 6+ fisk utan en ”riktig storgös”. Jag har sett många fina gösar landas i min båt av mina ”gäster”, men mina krokar har de, till mitt stora förtret, för det mesta ratat. Och varje gång har jag sagt att jag skall ta den där riktigt stora istället. Roa er ni med dessa fiskar medan jag väntar på Hugget! Åren har gått och mitt gösfiske har gått bättre och bättre, men den där riktiga gösen, hon som jag ligger vaken och drömmer om, hon som jag hoppas och tror ska hugga varje sommarkväll, höstdag eller vintermorgon som jag begett mig ut – henne har jag aldrig mött utanför mina fantasier.

Årets ismete har väl gått sisådär, det närmaste storgös jag kommit är Jonis och mitt pass i början på vintern, men den gången nappade alla lite större fiskar på Jonis mörtar, jag lät honom hållas utan minsta bitterhet. Det var precis som om jag visste vad som komma skulle.

Årets sista ismetepass var planerat, ett kortare eftermiddag/kvällspass men min käre svåger Backeper (även åt honom har jag guidat upp ett nytt gös pb förra sommaren, men det är en annan historia, i denna historia är det blott en parantes).

De senaste passen på sjön hade varit bra antalsmässing, med en hel del fisk upp till strax under 4kg, men denna eftermiddag då uppdraget var att skaffa lite matfisk till Backepers påskamåltid, var det riktigt dött. Han hade några fäll där de små gynnarna spottat innan han hunnit fram till spöet. Till sist landar han i alla fall en lite gös på strax över kilot. Själv har jag inte ett enda fäll…

Timmarna går och solen sänker sig så sakta ner, och denna fisketur hoppas och tror jag inte alls på den där storgösen, jag njuter av vårsolen och bekymrar mig inte alls över att det bara är Backepers mörtar gösen tycks vilja äta. I tankarna är det redan vår och öppet vatten.

Så när solen går ner börjar mörtarna bli lite oroliga det pinglar lite här och där, men inget fäll. Men plötsligt ser jag en av mina vippor sakta sänka sig ner mot vattnet och reser mig upp och smyger fram, tar spöt och krokar, känner att det är en bättre fisk men efter 10-15 sekunder släpper den. Peter ropar att ”den där var fin va?” ”Ja”, svarar jag, men tänker ”inte säkert att den var så stor 4kg kanske”. Släpper snabbt ner den sargade mörten och tänker att den kanske tar igen, hinner precis rigga linan på vippan när det hugger ytterligare en gång, linan går och jag krokar, stenhårt denna gång med tummen på spolen och nu sitter hon.

Tar henne ganska hårt, och det är först när vi ser gösen under hålet som vi inser att denna är riktigt stor, så jag kör ner hela armen i vattnet och får ett bra grepp i hjällocket, tänker att en krok i fingret kan det vara värt, men landningen går bra och väl på mattan inser vi att detta är en riktigt, riktigt stor fisk. Peter säger att den är större en 7,5kg, men jag vågar inte alls gissa, när jag ser Electro Samsonens siffror ticka upp över nio kg får jag nästan en chock. Vikten landar på 9,00 och ett mycket svårslaget pb är ett faktum. Efter några snabba bilder simmar hon snabbt iväg igen, hoppas vi möts i sommar.

Tags:, ,
Postad i Kapten | Kommentara »


Februarirapporten!!

03, mars, 2009 | Skrivet av: Kapten


Då så har Februarirapporten i Småländskan trillat ner och en mycket nöjd kapten kan konstatera att hans manskap sköter sig alldeles förträffligt! Vårvinterns jakt på de sju haven har resulterat i en del smarrigt byte; vi ligger på en mycket fin andraplats, dock har vi en del fiskar som inte lär står sig hela året, men det är vi inte ensamma om. Lika så visar denna rapport att vi värvat klokt. Jonis verkar vid detta laget vara ett riktigt kap, då han ligger i topp individuellt (bara att se till att håll den platsen nu, hehe). Även våra två andra nyförvärv har levererat, även om Masjäwl mot bättre vetande har råkat rapportera in en snipa om än en ganska rekordelig sådan…

Nu ökar vi takten lite så skall nog denna säsong bli riktigt bra.

UPP TILL KAMP!!!

/Kapten

Tags:
Postad i Kapten | Kommentara »


Dagen då Jonis visade hur en slipsten skall dras…

07, februari, 2009 | Skrivet av: Kapten


Kära åhörare!

Jag vet att ni länge suktat efter att denne vida beryktade kapten skall låta sin stämma ljuda över dessa sidor. Nåväl, så var det äntligen dags.

Denna gråtrista Februari lördag hade jag och Joinis beslutat att ägna åt ismete efter bådas vår så älskade gös.

Jonis verkade lite sugen på att åka till mer välkända storgöslokaler men jag övertalade honom att satsa på den närliggande sjön, med kravet att han skulle hitta en plats som sluttade ut mot minst 7m (detta löste han smidigt).

Prick kl. sju rullade den skitiga V70n in på gårdsplanen och vi lastade raskt in mina prylar – att moderna Volvos kan ha så små bagage…

Någon timma senare var alla spön ute och våra små mörtar simmade nervöst omkring. Vi körde hälften av spöna lite grundare där vi spridde ut en hel del mäsk. De övriga sattes längre ut på djupet…

Efter några timmar föll de två första huggen nästan samtidigt och vi kunda landa varsin liten stackare.

Därefter duggade nappen tätt, men de små gynnarna ville inte ta ordentligt; Jonis fick väl även en hel del blindfäll då han var nervös för att de satans gösarna skulle spotta, men kapten hävdade bestämt att det är de små gösarna som bara petar, skulle en riktig gös hugga så behövde han inte oroa sig…

Mycket riktigt, huggrushens sista fäll slet med sig Jonis vippa ner i hålet (trots alla blindfäll hade han tydligen limmat fast en lina med epoxy). Redan i mothugget anar vi att detta är en mycket bättre fisk, jag sliter åt mig matta och alla övrig läkarutrustning och skyndar fram. Ganska omgående kan jag greppa en grov och fet gös i hjälbågarna och hissa upp henne för lite beskådan.

Efter alla kallabalik sätter vi oss ner och väntar in nästa fisk. Jonis är själaglad och även jag är nöjd, då jag känner att det är på mitt ansvar att vi åkt hit. Jag har hela dagen hävdat och jag tror detta är en bättre plats för ismete och att det finns större fisk även här, medan Jonis har verkat en aning mer skeptisk och sagt att han är nöjd om vi får en gös var under dagens fiske. Så om han var nöjd redan innan är han riktigt lycklig nu, men det skulle komma mer….

Dock gick de närmaste timmarna utan så mycket som en tillstymelse till aktivitet. Vipporna förblev orörda och vi försjönk i samtal om fiske, barnen, jobb, lite mer fiske, husköp och ännu mer fiske…
Så till sist får Jonis ännu ett fäll ute på djupare vatten och efter en hård men kort fight kan vi landa ännu en svullen fisk.

Precis när vi låtet denna skönhet simma åter ner i djupet fäller det på ytterligare ett av Jonis spön, detta fiskat i frivattnet och mina nu smått blodiga händer får på nytt det stor nöjet att greppa en fantastiskt fin gös.

Vi sitter kvar några timmar till men inget mer händer och klart nöjda äver satsningen och vi hem till fru o barn…
Jonis har givit mig en lektion i ismete efter gös, men det unnar jag honom, då han under förra året endast landade en lite större gös (4kg) trots riktigt många och lååånga pass. Vår skapare ler ibland mot den som träget sliter på i det tysta…
Nu har vi hittat fisken, metoden och riggarna som funkar nästa helg blir det åka av…

/Kapten

Tags:, ,
Postad i Kapten | Kommentara »